SOA, magistern, SOA

Visst är det härligt när en god tanke får ett namn, som dessutom blir ett surreord?

Nu är det Service Oriented Architectures som myntats (ja, ja, det var några år sedan), och renderat en del bla bla bla runt om i världen.

Mjukvaruförsäljarna är inte långsamma med att rycka ordet till sig och gärna knyta något av sina produktnamn till surret. Microsofts .NET-teknik, t ex, eller Javas J2EE. SOAP-server. Protokoll.

Och så blir det (återigen, suck) fokus på tekniken, medan filosofin trängs undan. Vilket får till följd att de teknikrädda men smarta människorna som borde tagit till sig filosofin, istället tror att det är fråga om att välja rätt teknik.

När det handlar om att välja rätt tänkesätt. Och det är inte teknik. Jag upprepar: inte teknik.

För den som vill läsa på tycker jag att Wikipedia i vanlig ordning ger en bra beskrivning: http://en.wikipedia.org/wiki/Service_Oriented_Architecture.

Rent tekniskt (ja, jag måste börja i den ändan) handlar det om att göra vissa funktioner tillgängliga för verksamheten, fast inte med grafiska gränssnitt för människor att klicka på, utan som maskinläsbara gränssnitt för dataprogram att använda.

Tänk dig att ni har ett intranät där de anställda kan rapportera tid, effektuera kundordrar, göra valuaomvandlingar eller någonting annat. Ett fantastiskt arbetsbesparande redskap.

Tänk dig nu att ni även har en grupp gravt handikappade men lojala och effektiva anställda (begåvade med handikappet intelligensbefrielse). Dessa anställda brukar i vanliga fall kallas "datasystem". Jag tycker om att tänka mig dem som robotar i äkta Plåtniklas-skrud (med lampor som ögon och antenner på huvudet).

Om ert intranät innehåller tjänsterna även för denna grupp anställda, vad betyder det? Jo, det betyder att de själva inte behöver innehålla någon kod för att räkna om valutor, eller för att ta sig in i tidrapporteringssystemet, eller för att effektuera kundordrar.

Och ett dataprogram som inte behöver innehålla så mycket kod är ett på alla sätt bra dataprogram. Få kodrader = få fel = enkelt att underhålla = billigt. Billiga, men ändå lika kapabla som deras mer välväxta kusiner som inte använder intranätet.

Det är SOA. Ett smart sätt att centralisera funktionerna som behövs.

Nå, vad är haken? Jo, haken är att verksamheten måste identifiera vilka tjänster (Services) som ska ingå i arkitekturen. Tjänsten måste ingå i företagets allmäna medvetande som en grunka, på precis samma villkor som de verktyg som människorna använder.

Och det betyder att samma strategiska tänkande som identifierade tjänster väl värda att ha på intranätet, även måste appliceras på robotarnas behov.

Och det betyder i sin tur att folk på strategisk nivå måste börja bry sig om robotarna och deras behov.

Och det betyder att folk som är utbildade och tränade på att känna robotarnas behov måste beredas plats i åtminstone den delen av verksamhetens strategiutveckling. Precis som alla andra som sysslar med arbetsledning.

För det är det som en mjukvaruarkitekt är: en arbetsledare. Låt vara att arbetarna är av plåt (eller kisel och elektroner), men likväl en arbetsledare. Är arbetets organisation en strategisk fråga, så är företagets mjukvaruarkitektur en strategisk fråga.