Definiera "fungerar"

I en av de intressanta bloggarna på CIO.com, kom en kommentar upp. Inlägget handlade om när man kan säga att data mining (hitta tendenser utifrån en massa data) fungerar. Kontexten är amerikansk terroristbekämpning (vad annars?) men är tillämpbart överallt.

Ett tekniskt svar på frågan om det fungerade var: "Genom data mining har vi fått ner antalet misstänkta fall från 1 på tio miljoner till 1 på tio tusen." Kochs mer kontextuella invändning: "Men fortfarande gäller samma fråga: 'hur hantera en stor mängd falska positiver?'"

Och det är ju helt sant. Skillnaden med data mining är förvisso en tusenfaldigt större träffsäkerhet. Men det grundläggande problemet har man ju inte löst: hur skilja agnarna från vetet? eller snarare: hur undvika att skada allt detta vete i jakten på ett litet skräpagn? Vad man gör med data mining är att man minskar sökrymden för andra, mer träffsäkra men kostsammare metoder. Man underlättar för det andra steget. Men behovet av detta andra steg kvarstår: då man ska göra något intelligent med det man faktiskt funnit.

En insiktsfull läsare kommenterar:

[snip] ...any data mining solution succeeds or fails based on a) how the business logic is set up in the first place, and b) how "error conditions" are handled.

Man kan stryka "data mining" från ovanstående, uttalandet blir lika sant oavsett system och metod. Allt står och faller med att verksamhetslogiken i sig är bra, och logikens användbarhet beror till största delen på avvikelsehanteringen.

Aldrig blir det så tydligt som när man är i kravfångnings- eller verksamhetsmodelleringsläge och tar fram användningsfall. Ett enkelt jobb kan det tyckas, så länge som man bara beskriver huvudflödet i ett användningsfall. När man däremot kommer till avvikelserna, det är då det börjar bli lurigt. Det är då det går upp för verksamheten exakt på hur många sätt det kan skita sig. Och att verksamheten ofta inte tänkt igenom hur man hanterar dessa avvikelser.

Det är inte ovanligt att avvikelsebeskrivningarna upptar tio gånger så stor plats som huvudflödet. Och då kan man också räkna ut att det är i avvikelserna som ett system eller en process visar sin differentierande sida. Det är genom att jobba med dem som man kan skapa konkurrensfördelen.

Det går bara att baka kakor på ett begränsat antal sätt (för att återvända till bageriet i mitt bludder om mjukvaruekonomi tidigare). Men det går att hantera brända kakor, trasiga förpackningar, skiftande mjölkvalitet osv. osv. på hundratals olika sätt.

Så tänk till i det andra steget. Tänk över avvikelserna. Och tro aldrig att en teknisk lösning, hur bra den än är, gör att du slipper tänka över dina processer!