En av de saker som internet har lärt oss är finessen med att allt data är adresserbart. Det är URL:en (Uniform Resource Locator) som är själva grejen.
På webben, i sitt originalutförande, är varje dokument adresserbart:
http://example.com/some/file.txt
http://foo.bar/baz/garply.gif
REST-api:er försöker göra varje dataelement till en adresserbar resurs:
http://data.com/Persons/Ola
http://shop.com/Articles/135
I Fundament är varje dokument, varje dataelement,
och varje del av ett dokument adresserbara. Dokumentdelarna görs adresserbara genom att man låter olika
splitters dela upp dokumentet.
En splitter är t ex
!lines
som kan dela upp textrepresentationen av en resurs i dess rader, där varje rad blir adresserbar med dess radnummer:
http://viggo.nu/example/some.txt/!lines/32
En annan splitter är
!attrs
som gör attributen för varje resurs adresserbara individuellt. Notera att de två förstnämnda exemplen pekar på samma datamängd:
http://viggo.nu/example/some.data
http://viggo.nu/example/some.data/!attrs/content
http://viggo.nu/example/db/Persons/Ola/!attrs/shoeSize
http://viggo.nu/example/some.txt/!attrs/lastModified
En väldigt dynamisk splitter är
!split
som splittar på ett regex:
http://viggo.nu/example/some.txt/!split/%25;/
Notera att varje splitter är en
kollektion. Det gör att det går att söka i kollektionen, loopa igenom den, osv. Men allt sådant tar vi en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar